En Aspergerutredning görs på en psykiatrisk mottagning
och består i huvudsak av två delar. Genom samtal tar
läkaren reda på hur personen fungerat från barndomen
och framåt för att se om den har de svårigheter som är
typiska för Asperger. Sen görs en neuropsykiatrisk undersökning med tester för att bland annat kartlägga intellektuell förmåga, omvärldsuppfattning och problemlösningsförmåga.
Kriterier för Aspergerdiagnos:
A. Nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:
- Påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
- Oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
- Brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
- Brist på social eller emotionell ömsesidighet
B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
- Omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa eller begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
- Rigid fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
- Stereotypa och upprepade motoriska manér (vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
- Enträgen fascination inför delar av saker
C. Störningen orsakar nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
