Personer med tvångssyndrom lever ett liv som är starkt begränsat av tvång och ångest. När det är som svårast går nästan all energi åt till sjukdomen. Den drabbade utför ritualer för att hålla ångesten och tvånget borta och kräver ofta att de närmaste ska delta i ritualerna. Påfrestningarna för hela familjen kan därför bli enorma.
Ofta vet den drabbade att ritualerna är oförnuftiga, men kan ändå inte motstå dem. Många tiger om problemen eftersom de skäms och söker istället hjälp för andra problem. Till exempel handeksem, nedstämdhet eller oro. De få som söker hjälp för tvångssyndrom möts ofta av bristande förståelse eftersom psykiatrins kunskaper om tvångssyndrom vanligtvis är mycket begränsade.
Behandling
Tvångssyndrom behandlas ofta genom beteendeterapi. Det handlar mycket om att den drabbade ska trotsa tvånget genom att utsätta sig för det som känns skrämmande eller avstå från ritualer.
Serotoninhämmande antidepressiva läkemedel kan också ha god effekt. De fungerar bra att använda oavsett om tvångssyndromet är kombinerat med depression eller inte.
De flesta som behandlas med mediciner eller beteendeterapi blir inte helt fria från sina tvång, men ofta mycket bättre. För många medför behandlingen att de för första gången kan leva ett relativt normalt liv.
Personliga berättelser
På www.sjalvhjalppavagen.se kan du läsa personliga berättelser om hur det är att ha tvångssyndrom/OCD eller berätta din egen historia.
