Ett föräldrautbildningsprogram för barn med svårhanterligt beteende som på senare tid väckt stort intresse i Sverige är det kanadensiska programmet COPE Community Based Parent Education (Cunningham, 1998). Programmet har utarbetats av professor Charles Cunningham och medarbetare vid Chedoke Child and Family Center, Mac Master University i Hamilton, Ontario 1991 och omarbetats 1998.
Programmet är närbesläktat med Webster- Strattonprogrammet men går ännu längre än detta när det gäller deltagarstyrning och användande av gruppen som pedagogiskt medel. Det bygger på samma komplexa teoretiska grund som Webster-Strattonprogrammet men är ännu mer influerat av systemteori och gruppsykologi, framförallt storgruppspsykologi. Programmet är också influerat av Barkleys program.
Programmet har en utpräglat pedagogisk inriktning. Man betonar starkt att deltagarna inte är klienter utan elever och att det inte rör sig om behandling utan utbildning. Gruppledarna är ofta pedagoger. Målgrupp för programmet är barn i åldern 3–12 år med svårhanterligt beteende/ sociala beteendeproblem av typ DBD Disruptive Behavior Disorders, således ADHD, ODD, CD, men det ställs inga krav på att barnen behöver vara diagnostiserade. Kurser finns både för föräldrar till ”Challenging children” och för föräldrar till barn med diagnostiserad ADHD. Programmet finns i flera versioner, dels för yngre, dels för äldre barn. En tonårsversion har också utarbetat av Cunninghams medarbetare Ted Ridley. COPE finns också utarbetat för andra målgrupper, bland annat barn med selektiv mutism.
COPE – programmet syftar liksom tidigare beskrivna program till att ge föräldrar strategier att handskas med barnets beteende och att utveckla positiva samspelsmönster men också till att utveckla problemlösningsfärdigheter och i likhet med Barkleys program förbättra familjens funktion. Det finns också en ambition att utveckla stödjande nätverk kring familjen och att informera om vilka stödinsatser familjen kan tillhandahållas i lokalsamhället. I likhet med Barkleys program är, när det gäller barn med ADHD, ett mål att hjälpa föräldrar att bättre förstå sitt barn genom att ge ökad kunskap om vad funktionshindret innebär.
En viktig ambition med detta program är att man ska nå ut till alla som har behov och inte bara dem som redan har kontakt med någon stöd- och behandlingsverksamhet. Inga remisser eller liknande krävs utan föräldrar kan själva söka sig till utbildningen som marknadsförs brett i skolor och övriga lokalsamhället. Föräldrakurserna förläggs till förskolor och skolor i lokalsamhället. Därigenom vill man underlätta tillgängligheten och lättare nå ut till socioekonomiskt svaga grupper, något man också lyckats med.
I COPE-programmet arbetar man med stora föräldragrupper på 25–30 personer som delas in i smågrupper 5– 7 personer som sitter runt mindre bord i en gemensam lokal, t.ex. skolans bibliotek. Liksom i Webster- Strattonprogrammet använder man sig av videovinjetter, rollspel, reflektioner och hemuppgifter men programmet går ännu mer ut på att deltagarna ska diskutera tillsammans och hitta sina egna problemlösningar samt att man utnyttjar grupprocesser pedagogiskt. COPE-programmet bygger på en mycket tydlig ”empowermentideologi” där man hellre ser till deltagarnas resurser än till deras brister.
Gruppledaren fungerar som samtalsledare och varje session har en likartad uppläggning bestående av en inledande social fas och därefter genomgång av hemuppgift. Därefter får deltagarna se en kort videovinjett med en situation där en förälder beter sig felaktigt mot sitt barn. Efter detta följer diskussioner på temat ”vad gjordes fel” först i smågrupperna och sedan i den stora gruppen under gruppledarens ledning. Efter detta följer på motsvarande sätt en diskussion om alternativa strategier, praktisk demonstration, övning/rollspel och planering av hemuppgift samt avslutning.
Stora krav ställs på gruppledaren bland annat när det gäller att hålla diskussionerna på rätt nivå, hålla tidsramar och att få konsensus i gruppen. Gruppledaren ställer så kallade attributionella frågor till de förslag deltagarna ger. Exempel på sådana är: ”Vilken skillnad blir det om ni löser problemet såhär?, Vad lär du ditt barn då?, Vilket budskap ger den här strategin?, Vad blir effekten på sikt?”
Grupperna träffas en gång i veckan mellan 8 och 16 gånger och varje träff varar två timmar. Varje gång avhandlas ett tema i en stegvis struktur liknande den som de tidigare beskrivna mer komplexa programmen och programversionerna har. Inledande teman om hur man kan ge sitt barn positiv uppmärksamhet och beröm följs av tekniker för delad uppmärksamhet och för att ignorera negativt beteende, hur man kan hantera övergångssituationer och förutse problemsituationer, belöningssystem och hur man använder effektiva negativa konsekvenser. Problemlösningsstrategier, samarbete med skolan och hur man ska handskas med grannar och släktingar samt information om resurser i lokalsamhället ingår också. Till programmet finns också rekommendationer om uppföljningsträffar för att vidmakthålla effekten. För barnen anordnas speciella aktivitetsgrupper under den tid föräldrarna deltar i grupperna.
Utvärderingen (Cunningham m. fl, 1993, 1995, 1998, 2000) visar bland annat att storgruppsformen i närsamhället är överlägsen klinikbaserade grupper vad gäller föräldrars förmåga att hantera barnets beteendeproblem. Man når också bättre de socioekonomiskt svaga grupper som andra program haft problem att få med i föräldrautbildning.
Bortfallet av familjer är mindre än i andra program. Effekterna kvarstår efter sex månaders uppföljning. Programmet är mycket kostnadseffektivt.
COPE-programmet används i Sverige bland annat vid Barnpsykiatriska kliniken i Malmö och inom skola/socialtjänst i flera av Malmös 10 stadsdelar. Också vid BUPkliniken i Linköping och i Linköpings kommun har programmet prövats. På flera andra håll i landet planeras gruppledarutbildningar och genomförande av programmet. Manualen har översatts till svenska av medarbetare vid Barnpsykiatriska kliniken i Malmö och kan köpas därifrån, liksom videovinjetterna som också finns i svensk version.
Cunningham utbildar gruppledare i Sverige vid vissa tillfällen. Utbildningen består av en tvådagars workshop följd av praktisk tillämpning, handledning och en uppföljningsdag. (Intresserade kan vända sig till Agneta Hellström,
Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
) eller till Barnpsykiatriska kliniken i Malmö.)
Källa:
PM om föräldrautbildning
Författare Agneta Hellström
verksamhetsutvecklare och pedagog
Bryt upp reviren - Om samarbete runt barn med neuropsykiatriska funktionshinder och deras familjer
© Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, december 2002, 1:a upplagan
SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET OCH LANDSTINGSFÖRBUNDET
118 82 Stockholm
www.svekom.se www.lf.se
