Tvångssyndrom - OCD

Tvångssyndrom, även kallat OCD (Obsessive Compulsive Disorder) är ett vanligt funktionshinder som drabbar minst två procent av befolkningen. Symtomen är tvångstankar och tvångshandlingar.

Tvångstankar kan beskrivas som ihållande, inkräktande tankar och fantasier som ger upphov till ångest, oro eller äckelkänslor. Till exempel ”tänk om jag orsakar en brand” eller ”tänk om jag slänger bebisen i golvet”.

Tvångshandlingar är ritualer som utförs för att dämpa ångest eller för att förhindra att något hemskt ska inträffa. Det kan handla om att vidröra saker på ett systematiskt sätt eller att genomföra upprepade kontroller av exempelvis spisplattor eller vattenkranar.

Orskaerna till tvångssyndrom är inte helt kända, men forskning tyder på att signalsubstansen seratonin spelar en viktig roll. Inte bara överskott eller brist på serotonin utan snarare störningar i samspelet mellan olika nervbanor där serotonin är en av flera pusselbitar.

Behandling

Beteendeterapi är ett vanligt sätt att behandla tvångssyndrom. Det handlar mycket om att den drabbade ska trotsa tvånget genom att utsätta sig för det som känns skrämmande eller avstå från ritualer.

Serotoninhämmande antidepressiva läkemedel är också effektiva vid behandling tvångssyndrom. De fungerar bra att använda oavsett om tvångssyndromet är kombinerat med depression eller inte.

De flesta som behandlas med mediciner eller beteendeterapi blir inte helt fria från sina tvång, men ofta mycket bättre. För många medför behandlingen att de för första gången kan leva ett relativt normalt liv.

Leva med OCD

Personer med tvångssyndrom lever ett liv som är starkt begränsat av tvång och ångest. När det är som svårast går nästan all energi åt till sjukdomen. Den drabbade utför ritualer för att hålla ångesten och tvånget borta och kräver ofta att de närmaste ska delta i ritualerna. Påfrestningarna för hela familjen kan därför bli enorma.

Ofta vet den drabbade att ritualerna är oförnuftiga, men kan ändå inte motstå dem. Många tiger om problemen eftersom de skäms och söker istället hjälp för andra problem. Till exempel handeksem, nedstämdhet eller oro. De få som söker hjälp för tvångssyndrom möts ofta av bristande förståelse eftersom psykiatrins kunskaper om tvångssyndrom vanligtvis är mycket begränsade.

Behandling
Tvångssyndrom behandlas ofta genom beteendeterapi. Det handlar mycket om att den drabbade ska trotsa tvånget genom att utsätta sig för det som känns skrämmande eller avstå från ritualer.

Serotoninhämmande antidepressiva läkemedel kan också ha god effekt. De fungerar bra att använda oavsett om tvångssyndromet är kombinerat med depression eller inte.

Anhörig

Att vara anhörig till en person med tvångssyndrom kan vara mycket påfrestande eftersom den drabbade ofta försöker tvinga med sina anhöriga i tvångsbeteendet. Samtidigt är stöd och förståelse från anhöriga jätteviktigt för att den drabbade ska kunna tackla sina problem så väl som möjligt.

Tips till dig som är anhörig:
• Skaffa kunskap om sjukdomen och lär dig känna igen symtomen.
• Ställ inte för stora krav på den sjuke under ”dåliga dagar”. Den som ätit eller sovit dåligt har svårare att stå emot sitt tvång.
• Ge stöd och beröm framstegen. Att motstå tvånget är en oerhörd prestation.
• Sätt gränser och behåll friska familjerutiner. Försök undvika att delta i tvångshandlingarna eller ge ständiga försäkringar.
• Stötta behandlingen och avvik inte från de instruktioner som läkaren eller beteendeterapeuten har givit.
• Skapa tid för egen del och ta inte överdriven hänsyn. Låt inte den sjuka regera hela familjens liv.
• Använd humor som ett hjälpmedel att skaffa distans till påfrestningarna.
• Var rak och ge klara budskap samtidigt som du förmedlar medkänsla och omtanke.